En doft av syster Sonjas bak.

Under några dagar har vi haft besök av min äldsta syster Sonja, hon bor i Älvdalen och har kommit ner till Värmland för att närvara på ett bröllop på lördag. I dag har hon bakat massor av thekakor som redan har avsmakats och flera ligger i frysen. jag skriver av receptet för de var mycket goda. Titta extra på det sydda monogrammet på kökshanduken, det har min mamma sytt, och det är ett minne från en svunnen tid då kvinnorna broderade namnet på både handdukar och sängkläder.

Thekakor

1 liter kall mjölk

5 dl havregryn

4 pkt jäst

2 hg margarin rumstempererat

1 dl socker

1 tsk salt

ca 2,5 liter vetemjöl

Mät upp havregrynen samt mjölken och blanda samman.

Låt det stå och svälla en timme.

Baka ut direkt på bakbordet, till runda kakor som naggas, Sonja kavlade och tog ut kakorna med ett mått, sedan skulle de naggas ordentligt.

Låt brödet jäsa på plåten i ca 40 minuter.

Gräddas i ca 7 minuter i 250 grader.

Mycket goda samt nyttiga för magen.

Lycka till!

Gungeligung!

På en av öarna på vår semester, hittade jag en gunga, naturligtvis var jag tvungen att pröva.

Tänk att sitta mitt ute på en ö i havet, känna sand mellan tårna, sparka igång gungan och njuta. Jag kommer ihåg alla dessa "puttningar" som man gjort med barn, o barnbarn, de blev aldrig nöjda. Ville bara gunga mer o mer, tänker på vinden som kändes i rörelsen, jag, ska erkänna det blev inte så högt men känslan. Oj oj.....

Tittar man på rötterna som syns på bilden så är det efter havet som gick i ebb och flod, då förstår man varför de såg så nakna ut.

På tal om rötter, jag har börjat titta på min släktforskning igen, började för något år sedan att forska, men tyvärr fick jag virus i min dator, så jag tröttnade med omstart, idag känns det lite kul att kanske kunna ta tag i den delen igen.

Varför!!!!

Har jag så många intressen, blommor, resor,släktforskning,hemmet osv. men visst livet är verkligen en färskvara och man ska inte skjuta upp för mycket på framtiden, utan njuta här och nu.

Nu härskar vintern i Treabackarna

I komposten sjuder det av liv. Maskarna jobbar febrilt i den varma tunnan trots kylan utanför. Rolf Steen och Lena Werme inspekterar om maskarna sköter sitt jobb.

Tack Solveig Voyce för din 4:e artikel om vår trädgård!

Vi har ingen märkvärdig trädgård, men för oss betyder den mycket, och kan vi glädja läsare och tittare, så bjuder vi på det. Solveig du skriver bra, men det mesta stämmer faktiskt!

SÄFFLE-TIDNINGEN / lördag 14 februari 2009
Ett år har gått i Rolf Steens
och Lena Wermes trädgård
i Treabackarna. Det har hänt
mycket, och bara för att snön
ligger som ett täcke över
rosor och stenar, behöver det
inte betyda att trädgården
står still. Livet sjuder i såväl
vardagsrum som kompost.
Nyss hemkomna från Thailand
med färggranna synintryck på
näthinnan. Nu planerar Rolf
Steen och Lena Werme för ett färgstarkt
trädgårdsår.
Små bitar av Thailand kommer
förmodligen att finnas med lite
här och var, då en av sysselsättningarna
i Asien var att strosa
längs stränderna och plocka vackra
snäckor.

Sist Säffle-Tidningen besökte
trädgården i Treabackarna hade
hösten kommit på besök. Nu har
vintern slagit sina klor kring såväl
Mana som Segmon, och mycket
har hänt på bara några månder.
– Under senhösten har vi plockat
in utemöblerna och börjat förbereda
inför våren, berättar Lena
Werme. Symaskinen som stått
i trädgården har fått en skvätt
svart färg.

– Sedan har vi eldat mycket
björkved i eldspisen, för att få fram
björkaska att lägga på rosorna, berättar
Rolf Steen.
– Det är bra, för då kommer inte
så mycket ohyra.

Vinrankan har klippts, och det
blev också årets första trädgårdsarbete
– utomhus, ska dock tilläggas.
– Vardagsrummet
ser ut som ett växthus
just nu, skrattar
Lena.
– Fikonträdet har
fått stå där under vintern
och nu ska det tuktas.
Pelargonierna har
inte fått en enda droppe
vatten under vintern,
och ändå så har
det kommit en massa
små löv. Tänk vilken
kraft det finns i dem!
Att de kan stå från december
till februari utan vatten
och ändå ge nya blommor...



Mycket planering
Planering, planering och ännu
mer planering är vad Rolf och Lena
nu ägnar sig åt.
Medan andra sliter sönder fröpåsar
på löpande band har Lena
bestämt sig för att låta fröpåsarna
vara – i alla fall ett litet tag till.
– Man är ju så ivrig nu att så
frön men det blir alltid så rangliga
plantor när jag sår såhär års.
Jag väntar in ljuset i år. Nu ska vi
skaffa gödsel, blommorna ska få
sin mat. Det är den viktigaste processen,
och vi försöker alltid få tag
i naturgödsel.
Att gödslet hämtas från någon
gård i eller runt kommunen är
viktigt.
Det miljövänliga tänket finns
med året om. Lena och Rolf visar
komposten, där maskarna gottar
sig och jobbar på bra.
– De har ingen vintervila de inte,
utan jobbar skift som vanligt,
skrattar Lena. Tänk om alla kunde
ha en kompost!
Vårens stora projekt ser ut att bli
rosenrelaterat.
– Jag började ju förra året, när
jag köpte sju rosor, berättar Lena.
Alla rosorna har tagit sig och jag
har blivit så nyfiken på det här
med rosor, så nu har jag gått med
i Rosensällskapet. En rosexpert
kommer att lära oss
i sällskapet om hur
vi kan föröka rosor,
berätta om sjukdomar
och så kommer
vi att besöka varandras
trädgårdar. Det
ser jag fram emot.
Jag kanske inte blir
någon rosexpert,
men det är roligt att
lära sig!
Det ser med andra
ord ut att bli ett rosenår
för Lena Werme.
Ett annat projekt för trädgården
är den nyanlagda rabatten där
en groda som Rolf fått i present,
ska få bo.

Fyllde upp rabatten
– Under hösten fyllde vi upp rabatten
med löv och trädgårdsavfall,
berättar Rolf. Vi har en gammal
tvättgryta i koppar som vi ska
fylla i grus, och däri ska grodan
sitta och spruta vatten. Det blir
inga blommor i rabatten utan
mest sten, kanske kanske något
litet träd.
I övrigt kommer det att bli ett år
av njutning i trädgården.
– Vi ska njuta av det vi har och ta
många fikapauser, berättar Lena
med ett leende.
Solveig Voyce
Man är ju så
ivrig nu att så
frön men det
blir alltid så
rangliga plantor
när jag sår
såhär års.

Ljudet

I dag var det -12 grader när jag cyklade till mitt arbete! Det gjorde ont i kinderna!

Sitter nu och drömmer tillbaka till semestern, på stranden vid Kycklingön utanför Au Nang, kunde man höra hur vågorna sakta gled in över stranden. Man kunde titta i ögonvrån på det helt turkosa vattnet, höra hur dessa longtailbåtar kom och gick ute på havet. På den stranden fanns inga försäljare, men annars kunde man höra dem i olika stämmor erbjuda både juice och kokkosnötsolja, vilket var lite roligt att höra då man kunde tyda försäljningen på olika sätt.

Som tex "Hej kokkosnötter köp alovera" Men ingen på stranden sa roliga meningar.

Det var på en marknad som en försäljare hade lärt sig att säga kom o köp, billigare än Ullared.

Visst hade man ett leende tillbaka.

Men ljudet på stranden, vinden, och motorljudet av båtmotorn gör att man vill tillbaka, nu!

Marknad

Marknader är alltid roligt att besöka, denna marknad i Au Nang var uppdelad i kött-fisk-kläder och blommor. Vi tittade naturligtvis på allt, det var mycket rent, nästan inga flugor! Köttet var i en särskild byggnad som det var lite kallare i temperaturen, till sist kom vi till blommorna, jag köpte en stor bukett med Lothusblomman som jag senare placerade på vår balkong i en vattenflaska som vi skar av till vas. Helt underbar bukett, det var knoppiga blommor men på bilden finns också en utslagen blomma.

Jag skulle kunnat köpa ett helt hav, vilka färger, olika nyanser och storlekar. Men man gläds åt minnet att gå där på marknaden bland alla dofter av kryddor lite grilldoft samt frukt o kläddofter. Visst är det underbart att kunna förflytta sig till en annan världsdel och vara med i vardagen.

En frågande kommentar till förra inslaget var om jag hade övervikt i bagaget, för alla fina snäckor o stenar. Nej, men högen var stor till städerskan, du förstår vad jag menar!

Välkommen

På första hotellet kände man sig verkligen välkommen! På anslagstavlan satt mitt namn uppe.

Full service, alla hjälpte till, man kände sig som kunglig!

Vilka människor, här har vi mycket att lära.

Stränderna var fulla av stenar ........o stenar........snäckor o andra fynd.

Besök på stranden

Fredagen den 16 januari åkte vi till en strand i Au Naung området, vi åkte taxi från hotellet o beställde skjuts hem vid 14-tiden för det var ju första dagen i Thailand. Plockade stenar o snäckor utefter stranden, fotograferade och njöt. Hemma var det -12 gr i Grums. En kvinna kom o sålde annanas, mango och melon, hon berättade att hon hade fyra söner o en dotter samt två barnbarn, hade till sin uppgift att sälja lite frukt till turisterna. Hon fick namnet "frukttanten"

Under tiden på stranden hann vi med både att äta och få massage, tempot sitter i kroppen ännu.

Stranden hade ej många turister den var helt underbar.

Eftersom vi planerade att starta vår semester lite lugnt, både med tanke på sol och tidsomställning så blev det en kort dag. På strandvägen till mötesplatsen för taxin möter vi en elefant o en kvinna!

Man får nästan nypa sig i skinnet för att tro att det är sant.

Taxin väntade, här betalar man på hemresan, alltså hade chauffören väntat på oss!

Vilken start på semestern!