Det finns alltid stigar att finna
när den stora vägen tar slut.
När man kommer till en återvändsgränd
och ej vill tillbaka gå.
Då finns det små stigar att vandra
för den som på asfalt är led.
De går över blommande ängar och
genom doftande tallskogshed.
Där vandrar minnena stilla
där nynnas en bortglömd sång.
Där ringer en klockblomma samman
till andakt i sin helgedom.
Ja, det finns alltid stigar att vandra för den,
som ej vill vända om.
De går i den mjukaste mossa,
de passar foten liksom.
Dikt skriven av Ingegerd Johansson Kristinehamn.
Jag bjuder er i mina fotspår, genom "Segmon" nu är färgen
skarp orange, i knoppen bredvid blir blomman aprikos.
Lev i nuet gött fölk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar