Gungeligung!

På en av öarna på vår semester, hittade jag en gunga, naturligtvis var jag tvungen att pröva.

Tänk att sitta mitt ute på en ö i havet, känna sand mellan tårna, sparka igång gungan och njuta. Jag kommer ihåg alla dessa "puttningar" som man gjort med barn, o barnbarn, de blev aldrig nöjda. Ville bara gunga mer o mer, tänker på vinden som kändes i rörelsen, jag, ska erkänna det blev inte så högt men känslan. Oj oj.....

Tittar man på rötterna som syns på bilden så är det efter havet som gick i ebb och flod, då förstår man varför de såg så nakna ut.

På tal om rötter, jag har börjat titta på min släktforskning igen, började för något år sedan att forska, men tyvärr fick jag virus i min dator, så jag tröttnade med omstart, idag känns det lite kul att kanske kunna ta tag i den delen igen.

Varför!!!!

Har jag så många intressen, blommor, resor,släktforskning,hemmet osv. men visst livet är verkligen en färskvara och man ska inte skjuta upp för mycket på framtiden, utan njuta här och nu.