Vägen var lång

Under två veckor i januari år 2008, var vi till Thailand, vi bodde i Hua Hin, där vi tillsammans med två kompisar hyrde ett mycket fint hus. På dagarna hyrde vi en packmoped med flak, men man kunde åka fyra personer, två fick sitta på flaket!
Vi utforskade stränderna i närheten av boendet, hitta ett nytt ställe, det fanns ett litet kök, flera goda maträtter som två kvinnor lagade, några solstolar.
Vi var på den stranden flera gånger för där kunde man vandra utmed havet nästan helt själv. Låter som en dröm, det var fantastiskt!
Som vanligt hade vi med oss en stor "dos" strandfynd hem varje dag.
En dag stod jag och beundrade några rötter som kvinnorna gjort till en port, en av kvinnorna, skrattade för de hade sett oss flera dagar då vi kom dragande på både rötter o blommor, frågade om jag ville ha den!!!!
Gissa om jag blev glad, tackade och gav henne en tacksam tanke.
Hemma vid huset frågade jag vakten om han hade någon såg? Han tittade konstigt på mig, men naturligtvis fick jag inte såga själv! Han hämtade trädgårdsmästaren som var en kvinna, hämtade en såg, och jag fick anpassade bitar för min resväska!
I dag sista helgen i augusti har jag hängt upp några grenar i vår altan.
Gissa om vägen hit var lång? Men vilket reseminne, gratis o jag njuter, kan fantisera om hur vågorna låter samt hur värmen smeker min kind.