I dag har jag smakat på det första
mogna
björnbäret!
I vilt tillstånd förekommer den i Europas och Nordamerikas skogar, i vår trädgård har jag planterat den på"Hästö" vår rabatt mot väst. Jag har den i en träställning som jag kallar Arvid, där kan den växa med sina taggar o bär mitt på ön. Trots att björnbäret innehåller så mycket vitaminer och fruktsyror är björnbärsbusken en relativt ovanlig syn i våra trädgårdar, kanske beror det på de vassa taggarna, men kan man plantera den i en "Arvid" så finns utrymme runt omkring.
Precis som hos hallon, som också hör till släktet Rubus, består frukterna av ett flertal små stenfrukter. Det är de som bildar det s k "björnbäret". till skillnad från hallon kan man inte skilja det vita fruktfästet från frukterna. Hela fruktfästet följer med frukten vid plockning. Växten kan bli upp mot 2 meters höjd.
Hur det smakade?
Mycket gott!
1 kommentar:
Go kväll!
Minns att Raymonds mamma hade björnbär i sin trädgård. Men det är som du skriver - det är inte så ofta man ser det i trädgårdar. Synd, för det är ju så goda bär.
Idag har jag fyndat på loppis. Jag köpte både vackra gamla glas, 8 silverskedar och en stooooor smideskorg - för 40 kronor :-)Bra va?
Kram Sussie
Skicka en kommentar